Det är väldigt viktigt att ha en träningsplanering, har jag hört. En del har för sig själva, en del har för pållen och jag antar att det även finns dom som har för både sig själv och för pållen. I mitt fall är det väl för pållen Prima som det isåfall är aktuellt i första hand.
Jag tycker att det är lite svårt. Det har aldrig varit några problem att lägga upp en träningsplan för Saffe, men Prima är en ridhäst på 4 år. Lite skillnad faktiskt. Jag vet vilka delar jag vill ha med.
* Lydnad
* Styrka
* Kondition
* Smidighet
Jag vet vad dessa delar inehåller / symboliserar för mig, jag vet också hur man tränar detta. Det jag tycker är svårt i Primas fall är att veta hur mycket.
Prima är en ganska lat häst. Hon behöver få mer driv och framåtbjudning i dressyren. Vid uteritter och hoppning har hon bra bjudning, men när det ska "trimmas" blir hon seg och det tar mer än halva passet att få henne att gå fram för egen motor. När hon väl gör det är jag så slut i kroppen så då blir det inte så mkt ridning av den delen. (Träningsplanering för mig också - jag veeeeet)
Jag har lite svårt att känna när hon är lat och när hon faktiskt är trött. Det känns lite lika. Hon har ju också en förmåga att bli tjurig. Är det för att hon är lat eller sur eller trött? Kan jag få facit här, tack?
Samtidigt så skall Prima "hållas inom ramen" - dvs att tyglarna får inte hänga och slänga. Jag skall hålla stöd i handen, bettet är "mitt" som min dressyrfröken säger, men jag får inte sitta med handbromsen i.
Ett av mina utvecklingsområden (jo jag har flera. Det har du också - erkänn!) är just detta att hålla i tyglarna och det har det alltid varit. De glider mellan fingrarna på mig så fort jag koncentrerar mig på något annat. Så förra dressyrträningen fick jag sitta med tyglarna i ögla bara för att dom inte skulle glida. Detta stramade upp hela min sits. Lite av träningsvärken känns ännu, fyra dagar senare. Ryggen, magen, armarna, benen, everywhere... Sitter jag som ett j-vla slappo normalt eller?!?
