tisdag 22 maj 2007

Positivet

Det har varit en lite tråkig ton i mina bloggar hitintills. Nu Skall Det Ske En Ändring.

Jag vill absolut inte att folk skall tro att jag är en negativ människa som ser allt i svart (eller möjligtvis grått) och alltid har ont någonstans eller tycker att livet är pest rent generellt. För så är det inte, även om jag som alla andra naturligtvis har såna dagar oxå. Jag är väl inget orakel, heller! ;-)

För det allra mesta så är jag ganska glad och positiv. Iallafall i mina egna ögon sett. Klart att jag är envis och tjurskallig också, men förhoppningsvis är inte det mina mest framträdande drag.

Idag till exempel. Jag har gått till tvättstugan fem-sex gånger utan att gnälla. För jag insåg, även om jag tycker att tvätta är ungefär Ganska Tråkigt, så är det helt ok. Jag slipper ju tigga på gatan eller eller putsa skor åt rika äckel.
Dessutom så blir mina och sambons kläder rena och doftar gott.

Och det kan väl få vem som helst att må bra? Jag säger bara: Comfort Apple Blossom.





torsdag 17 maj 2007

Travpremiär

Härligt, årets travpremiär! Alltid en trevlig (om än alltid jävligt kall) tilldragelse. Och visst, jag är för datorer och hela det där, men datorer är som bilar; dom SKA fungera! Nu blev allt fördröjt en och en halv timme på grund av datakrångel. Det är INTE ok! Det hela resulterade i att de sista sex loppen fick köras utan toto. Inte alls samma sak, alltså. Och ni som inte begriper ett ord av vad jag skrivit här för ni ger blanka fan i allt vad trav heter, ni kan andas ut nu. För nu tänker jag inte tjata mer om det.

Hm.

Kom inte på något annat begåvat att skriva om så jag lägger ner.

måndag 14 maj 2007

Tandvärk?

Jag har INTE tandvärk, nejdå. Bara det att tanden längst in, som rotfylldes för en fyra-fem år sen, den KÄNNS lite, men gör absolut inte ont.
Jag tror att man kan tänka bort tandvärk. Mhm, det är sant. Går jag bara och tänker:"-Jag har inte ont jag har inte ont jag har inte ont" så har jag nog bergis inte ont om en stund. För det är ej kul att gå till tandläkaren. (Och ej billigt heller för den delen)
Men risken finns att ju mer jag tänker på att jag inte har ont, desto mer känner jag nog det, är jag rädd. Sabla skit. För den känns faktiskt lite, tanden. Det gör den. Tror att för min egen skull (och min kära sambos skull) så skall jag inte göra som jag gjort de två tidigare gångerna det gjort ont i samma tandskrälle. Ringer till tandläkaren, får komma dit, dom röntgar, säger "-Ojdå", ger mig penecillin och säger till mig att komma tillbaka när det verkat så dom kan gå in och bryta upp tanden. Jag säger tack så mycket för penecillinet det var snällt, och så looooovar jag att komma tillbaka när inflammationen lagt sig. Behöver inte säga mer va? (Observera att jag gått till olika tandläkare varje gång. Hehe)

lördag 12 maj 2007

Stukad fot

Många antyder att jag ramlade i trappan med flit. Så är icke fallet. (Notera ordvitsen. Ha ha) Om jag skulle göra något för att slippa bära flyttkartonger så skulle jag definitivt inte välja att klanta mig i trappan, åka till akuten, röntga, gå på kryckor och vara allmänt skadad på riktigt.
Nej.
Då skulle jag göra något mindre dramatiskt. Kanske helt enkelt bara säga att jag inte hade lust. (Fast det är ju lögn förstås) Eller oxå hade jag jobbat över. Eller varför inte simulera ett diskbråck som mirakulöst blev bra när flyttandet var färdigt?
En sak är iallafall säker. Jag skulle INTE ramla i trappan och nästan dö. Så alla som tror att jag gjorde det med flit: Glöm det.

Jag bär gärna flyttkartonger. För det innebär att jag snart får flytta in i vårt nya lilla hus. Huset med kylskåp från 1972 och parkettgolv i vardagsrummet och julrosor och tulpaner i trädgården.

Som tur är så blir nog lilla foten (eller vristen är det ju egentligen som gör ont) snart bra så jag kan hjälpa till att bära och inte bara domdera och peka med hela handen åt dem som hjälper oss att flytta.

Eurovisison pågår för fullt här i bakgrunden. Ska engagera mig. En sista fråga bara: Svettas man mer när man stukat foten? Det känns som jag är svettig nästan jämt. Iallafall under bandaget. Eller är jag helt enkelt bara på väg in i klimakteriet? Yes! Klimakteriekossa.