Mål

Jag har funderat lite på det här med mål. Och inte bara p.g.a. ett uselt dressyrresultat i helgen, nej det här har jag tänkt på ett tag. Vad har jag för mål med min ridning? Vad har du för mål med din ridning?

Svaret brukar från min sida bli lite hummande och ett vagt "att överleva". Men det vet vi ju alla att det är inte ett dugg sant. (Klart jag vill överleva, men ni fattar)

Men vad är då mitt mål med ridningen (eller mitt mål med Saffe om ni så vill)? Ja, det beror väl lite på hur man ser det, helt enkelt.

* Jag vill ha en välskött och välmående häst

* Jag vill ha en allroundhäst som kan tävla lätta klasser i flera discipliner

* Jag vill ha roligt

* Jag vill känna att vi utvecklas

Jag har inga ambitioner om att tävla högre än 90 cm hoppning eller LC:2 dressyr med Saffe. Jag vill fortsätta tävla distans och det skulle vara kul att starta en 80 km innan han blir för gammal - men jag vet inte om han håller. Måste alltså tävla några 50 km till innan så jag kan känna av läget. (Nu är ju distansläget som det är på denna ö. Och ja, jag är fortfarande sur)

Mina mål och ambitioner är kanske lågt ställda i era ögon - I don´t giva a shit. Ha ni era ambitioner så har jag mina. Mina är iallafall genomtänkta och - let´s face it - realistiska.

.

.

KM i dressyr istället

Är man inte bäst kan man åtminstone va snyggast!

Eftersom alla är tråkiga och inte anmäler sig till Stenkyrkaritten så är den inställd (ja, jag är lite... sur över det) Så blev det KM i dressyr för mig och Saffe idag istället. LC:1 var programmet som skulle ridas.

Saffe kändes TOPPENFIN på framridningen och jag red glad i hågen in på banan när det var min tur. Men hallå! Det är dressyrstaket här! Saffe = rädd för dressyrstaket. Vilket resulterade i att han vägrade att gå närmare än 1,5 meter vilket resulterade i ett uselt dressyrprogram (och korsgalopp är tydligen inte heller ok. Inte ens en liten liten bit. Petigt) Så vi fick knappt över 51% och vi (jag) är inte nöjda. Men men men men... Nya tag osv. Vi var iallafall snyggast (enligt mig).

Stort grattis till Elin och Totte som blev klubbmästare. DET var nu ingen chock; dom är superbra! :-) (Och grattis till Ingela som oxå är superbra och inte galopperar korsgalopp som vi) :-)

Måste jag bli förbannad?

Måste jag bli förbannad? ANMÄL ER FÖR FAN! Anmälningstiden till Stenkyrkaritten går ut på tisdag. Idag lördag är det åtta anmälda vilket innebär att om det inte blir fler så blir Gotlands enda tävling i distansritt inställd. (Tack för det isåfall)

R.I.P Ariel Hornline

Såhär såg hon ut när hon var alldeles nyfödd. Och idag har hon fått gå vidare till De Evigt Gröna Ängarna. Rest In Peace, Ariel Hornline. Du fick inte bli så gammal...

En varningslampa, tack!

I fredags skulle jag och Peter åka och hämta spån. På vägen dit inträffar en Mycket Otrevlig Incident. Bilen (gammelVolvon såklart - den hatar mig) börjar att koka. Ej OK. Tydligen är detta mitt fel för jag har inte fyllt på kylarvätska. Inte heller ok. Det har nämligen inte lyst någon lampa som påmint mig om att det är problem på G. Är det för mycket begärt? Iallafall så gick skiten sönder. Peter säger såhär till vår mekaniker "- Hon har spräckt kylaren på bilen". Eh, va? Vilken "hon"? Definitivt inte jag. Bilhelvetet spräckte sin egen jävla kylare, sådeså.

Varenda gång det där fanskapet till bil har gått sönder så har det varit jag som kört den.

- Hardyskivan (Vad fan nu det är) 2 ggr - jag.

- Motorn till vindrutetorkaren - jag.

- Bromslyset - jag.

- Köra av vägen - jag.

- Kortslutning i hästsläpet - jag.

- Nåt annat jävla skit som jag inte kommer ihåg vad det var men som iallafall resulterade i att vindrutetorkarna gick saktare och saktare och att lysena lyste svagare och svagare - jag.

- och nu denna förbannade kylare - jag.

Ser ni samma otrevliga mönster som jag gör? Mhm, den jävla bilen skulle kunna vara huvudperson (Eller "huvudbil") i vilken som helst av Stephen Kings romaner. (Läs "Christine" eller "Om en Buick 8" så förstår ni vad jag menar)

Iallafall. FinVolvon är hemma nu. Skönt. Turbon går nog sönder i övermorgon eller nåt, med min vanliga tur. Den har varit på verkstan för motorlampan började lysa. Justdetjajagkörde. :-(

Men hästarna mår bra vad jag vet. Dom har inte sagt något annat och det är inga lösa delar och inga motorstopp eller konstiga läten eller varningslampor som lyser (Nej just det ja, det är det inte på bilen heller...)

Saffe känns VÄLDIGT FIN så det skall bli kul att träningarna kommer igång på onsdag igen.

Nalle och jag tog en promenad ikväll och han ville springa en bit så det gjorde vi. Observera att jag sprang bredvid. Sportigt värre.

.

.

Rida i regn.

På ett sätt gillar jag att rida i regn. Jag känner mig stark och motiverad och seriös och ambitiös. "Kolla här - snacka om  träningsmedveten tjej som inte bangar för lite regn!" Jag känner att jag verkligen gillar att träna, att göra framsteg och ge mig ut när det faktiskt är som motigast. Höra Saffe frusta regndroppar ur nosen och själv blinka bort dimman ur ögonfransarna. Känna Saffe lyfta lite extra på hovarna när vi travar fram genom en vattenpöl och känna leran stänka ner chapsen. Grusvägarna är mjuka och man kan trava och galoppera hur länge som helst!

Mascaran som man inte tvättat av sen jobbet rinner längs kinderna, lädertyglarna halkar mellan fingrarna. Man känner vätan genom ridbyxorna och tänker på urinvägsinfektionen som är ett faktum om man rider lite för länge. Fästingarna som anfaller i samlad trupp när man rider genom högt gräs, få ett skyfall i nacken när jag rider under en trädgren...

 När jag tänker efter tror jag att jag gillar att rida i regn som mest när jag befinner mig inne i ett ridhus.

.