Pepparkaksbak på Kaungs

 

Prima rullar sig

 

Ni vet, bloggen och filmer... Hoppas ni kan se.

Tömkörning

Jag har pratat/ skrivit mig varm om tömkörning tidigare, och jag är så glad att Prima (Saffe ibland) och jag nu går på tömkörningskurs hos Leif Jansson på Suderbys Gård i Sjonhem.

 

Leif tömkör Prima. Shit vad det går bra!

Det är inte så lätt som man kan tro, men oj, så kul!

 

Tömkörning är så roligt och så svårt! Prima är väldigt, väldigt duktig på det här, så det känns viktigt för mig att jag blir säker på det här och kan "matcha" henne. Hon är aldrig sur när vi tömkör, hon jobbar på och svarar utmärkt på mina kommandon. Hon har lite lågt tempo (har vi hört det förut?) men om jag kommer ihåg att jobba på tempot också så är hon jättefin.

Saffe har varit med också, när Prima var svullen i ett ben, och han är också så oerhört duktig på detta. Han är ju så lyhörd och samarbetsvillig. Kort sagt så har jag två hästar som är superkul att tömköra och som lär mig så mycket varenda gång vi gör detta!

 

I tömkörning är förarens position väldigt viktig. Man skall gå med hästen, inte mot den. När man tömkör på volt skall man stå vid gjorden, varken framför eller bakom. Man skall ha stöd på yttertöm, ställa med inner. I öppna skall yttertöm visa vägen, innertöm leda in framdelen. I skänkelvikning skall man gå rakt bakom svansen, yttertöm flyttar bakdelen, innertöm rätar ut och driver.... Phu, det är sååå mycket att tänka på! (Prima får inte sakta av i hörnen, jag får inte släppa yttertöm, gå rakt bakom, driv, spring på tå, spjärna inte...)

 

Jag har brukat säga att tömkörning är ett bra komplement till ridningen, men ju mer jag håller på desto mer övertygad blir jag om att tömkörning är en förutsättning för ridning! Hästen får styrketräning, den blir lösgjord och lär sig bära sin kropp utan ryttare. Jag som ryttare får se hur min häst rör sig, jag får jobba med den på flera sätt och vi har så roligt ihop!

Rosor i november?

Ur led är tiden... Dessa rosor hade vi i trädgården i november...

 

Nalles ben

Såhär såg Nalles ben ut efter två veckor. Jag vågade ju inte ta nån bild när det var nytt för det såg så läbbigt ut... Men nu är det nästan helt läkt. 27 år och världens bästa läkkött! :-)

 

Parodie Royale

 

Man känner nästan inte igen henne välfriserad :-)

Nalle

 

Min fina 27-åriga häst Nalle, som jag haft i 18 år, skadade sig illa för ett tag sen. En stor skinnflik, ca 1 dm, hängde löst från frambenet. Såret var ju alltså inte djupt, men stort. Vi ansåg att det var för sent att sy, la omslag och gav Finadyne men ringde veterinären för säkerhetsskull.

Dagen efter kom veterinären ut, hummade lite, la omslag med honung och alger och trodde att skinnfliken skulle växa fast. Om så inte var fallet skulle vi ringa igen. Ca en vecka senare kände jag mig ganska skeptisk och ringde veterinären igen. En annan veterinär kom ut då hon som var sist var ledig. Denna veterinär gav lugnande, rakade området runt såret och gjorde sen likadant som den förra, la omslag med honung och alger. (Räkning totalt än så länge: 3600:-)

 

Peter och jag fortsätter med samma sak, tvättar med vatten och koksaltlösning enligt order, omslag med honung och alger. Och nu, två veckor senare ser det väl ändå rätt ok ut. Skinnfliken har nog vuxit fast tror vi och Nalle är inte halt men såklart öm vid såret. (Halt har han inte varit nån gång under denna skadan)

 

Jag har inte tagit nån bild för jag tycker det är för läbbigt :-/ Men jag lovar att ni ska få se bild på Nalles coola ärr. :-) Nalle är världens snällaste och accepterar lugnt och stilla bandagebyten. Finadyne tänker han dock INTE äta, hur mycket jag än mutar honom! Som tur var skulle han bara ha det i tre dagar. Godis går dock väldigt bra, så han tar gärna emot era kondoleanser i form av morötter, äpplen och knäckebröd...

Höst på Kaungs

Hösten hänger kvar i år...

 

Galamiddag på Grand Hotel

I helgen som var så var jag och Peter i Stockholm. Peter och några av hans kollegor skulle få Postens minnesgåva eftersom de arbetat 25 år inom Posten. Det var galamiddag på Grand Hotel som gällde!

 

(Ja, och bloggen är ju sin vana trogen och lägger in bilderna lite som den själv vill...)

 

 

Vi var i spegelsalen på Grand. Detta är taket.

Ett gäng såna här skulle man haft hemma...

Jubilarerna fick förutom sin minnesgåva och en guldpin (i formen av ett brev) även en ros som min fina man gav vidare till mig. Peters minnesgåva var sex konjaksglas från Kosta Boda (man fick välja bland lite olika grejer)

Peter och hans kollegor från Gotland Christina och Rolf tar emot sin minnesgåva av sin chef Micke.

Fett snygga!

Damrummet på Grand var väldigt flott...

Ja här kom då fördrinken :-)

 

Dukat så fint!

Huvudrätten - oxfile, potatiskaka, haricort verts och rödvinssky. Väldigt gott! (Även om oxfilen inte var helt genomstekt...)

Mycket vin blev det, jag fick gå över till alkoholfritt efter ett tag med tanke på klackarna...

Förrätten var fjösig och inte alls i klass med resten. Rödlöken var dock god.

Fortfarande snygga!

Dessert, glassbomb med italiensk maräng. Satt fint!

Det börjar närma sig hemgång men vi är fortfarande snygga!

 

 

Det var verkligen en fantastisk kväll! Det var så roligt att klä sig fin, sminka sig och äta dyr mat utan att behöva göra ett enda smäck själv. 

Noshornsbaggelarv

 

Ungefär en miljard i gödselstacken när jag skulle ta jord till rabatterna. De är döäckliga så jag googlade och min professionella åsikt är nu att detta är noshornsbaggelarver. De är larver i ca ett år och bor i gödselstackar och komposter. De är nedbrytare = bra. Så nu tycker jag fortfarande att dom är döäckliga men gillar dom lixom litegrann ändå. Typ.

Höstpromenad

 

Skogen är balsam för själen!

Min lille gubbe

 

Jag fick ta cirka 20987468972 kort för att få några där han inte:

 

* Gäspar

* har öronen bakåt

* sover

Men dom här blev ganska fina, visst?

Vad tror ni?

 

Den är rosa och luktar ros. Och ja, den är till hästarna.

En besvikelse - Solvalla

För några veckor sedan var Peter och jag i Stockholm och på Solvalla för att se på trav, shoppa (jag) och kolla in fina ettåringar på Kriterie-auktionen. Jag började med en shoppingdag och sen...

 

 

...tunnelbana till Rissne, sen föredömligt skyltad promenadväg till destinationen - Solvalla!

 

Jag hittade Peter med ciderglaset och aúktionskatalogen i hand inne på Kongressen.

 

Den här var fin!

 

Eller hur?

 

Dagen efter installerade vi oss på läktaren ungefär vid mållinjen.

 

Fin utsmyckning på vinnarcirkeln.

 

Tävlingarna var bra, hästarna fina, kuskar och ryttare duktiga och från staketet och inåt (bana och innerplan) var Solvalla VÄLDIGT fint! Men från staketet och UTÅT - not so much. Slitet, fult, eftersatt och allmänt... trist. Med andra ord - det man ser på tv är toppenfint, det man ser/ besöker från publikplats är rent av ganska bedrövligt.

"Mässan" som skulle vara i samband med kriterieauktionen var några bord snett uppställda under läktaren. Herrtoaletten hade inget lyse och takplattorna hängde snett. EN totolucka öppen vid målläktaren. Ingen servering - då fick vi byta byggnad och gå till Kongressen eller Pershing. Ingen utsmyckning (som typ blommor), parkeringen hålig och ojämn (kostade 50 spänn ändå...) Asfalten vid publikplats också hålig, sprucken och ojämn.

Allting (utom själva tävlingarna, jag kan inte nog poängtera detta) kändes väldigt B. "Trav är bäst på plats" - inte på Solvalla, tyvärr....

En sak till. Jag vet att Solvalla inte kan påverka just den här saken, men när man ska till Solvallas stallbacke. Man passerar typ en soptipp. Mer eller mindre övergivna byggnader, ovårdat, slitet, skräpigt. Inget bra första intryck om man kommer som kusk/hästägare till Solvalla för första gången.

En vacker höstmorgon på Kaungs