söndag 18 januari 2015

Låtsas-död

Häromdagen när jag kom ut på morgonen stod Nalle och dåsade i morgonsolen. Peter hade fodrat frukost och jag skulle ut och fixa lite. När jag gick för att ge kaninen mat hade han lagt sig ner. So far so good.
 
När jag tittade upp i hagen nästa gång hade han lagt sig ner "platt" om ni förstår hur jag menar. Jag känner mig inte helt avslappnad med detta, tänk nu på att Nalle är 28 år. Jag bestämmer mig för att gå ner till honom och Saffe som är ganska långt ner i hagen, bara för att kolla läget.
 
Jag närmar mig och börjar ropa på Nalle. Ingen reaktion. Saffe kommer gående mot mig men Nalle ligger kvar. Jag blir lite nervös men tänker att han är ju faktiskt 28 år och hör lite dåligt. Han reagerar nog när jag kommer lite närmare.
 
Men nej. Jag är ganska nära och ropar hans namn men ingen reaktion. Gråten börjar lura i bröstet på mig och jag tar fram mobilen, lite osäker på vem jag tänkte att jag skulle ringa... Då börjar det rycka i Nalles ben! Han liksom vispar i luften med benen men ligger i övrigt ganska stilla. Herregud Herregud Herregud, hästen krampar och håller på att dö! Jag börjar gråta och börjar rafsa fram numret till veterinären (lite svårt när man springer, skriker, gråter och är ganska jävla darrig) Nalle Nalle NALLE! När jag är kanske fem meter ifrån honom blir benen stilla och han tittar upp och undrar vad jag skriker om?
 
I ren lättnad skriker jag åt honom att HAN FÅR INTE SKRÄMMAS SÅ! Jag kramar Saffe en stund (han var närmast) och gråter av lättnad. Går sen fram till Nalle som ligger och tittar på mig och verkar må ganska bra. (Kan man inte få vila frukost ifred nuförtiden??) Klappar om honom, pussar honom och skäller lite till på honom. Sen rullar han sig noga så att inte en fläck på honom är ler-fri och sen reser han sig upp och börjar leta i mina fickor efter godis.
 
Sabla, älskade gamla häst.
 


fredag 16 januari 2015

Råttfobi

Fobi (av grekiska φόβος, fobos, "fruktan"), kallas en stark upplevelse av rädsla som, oftast utan saklig grund, återkommande infinner sig då en person ställs inför, eller riskerar att ställas inför, ett visst objekt eller en viss situation som personen fruktar. För att betraktas som en fobi måste den rädsla som upplevs vid eller inför exponeringen vara orimlig eller överdriven i intensitet. Det handlar alltså endera om att personen reagerar med rädsla inför ett objekt eller en situation som vanligen inte betraktas som farligt, eller att den rädsla som uppkommer är överdrivet intensiv
 
Rädsla är en adaptiv, till och med nödvändig, reaktion, medan fobier betraktas som en överaktiv rädslorespons. Rädsla får individen att reagera undvikande på något som är potentiellt farligt, och därigenom hindra individen från att skada sig, men fobier medför att individen undviker sådant som egentligen är ofarligt, eller där farligheten kraftigt överskattas
 
Källa: Wikipedia
 
Jag är så inihelvetes rädd för råttor. Det bor ca en miljon i vår gödselstack. (Jag har inga bevis för antalet men det är så det känns) Dom jävlarna är även inne i stallet visar det sig. (Bevis i form av bajs) Jag har inte sett nån råtta (än) men jag har sett hålen dom gör i gödselstacken och som sagt bajset inne i stallet. Jag får kraftig ångest av detta. Skräcken som  kommer av blotta tanken på att möta en råttjävel gör att jag inte vill vara ensam i stallet längre.
Jag vet med huvudet att råttorna inte vågar komma fram när dom hör människor (so I have been told. Men jag är i ärlighetens namn fan inte övertygad) men tänk om dom gör det? TÄNK OM DOM GÖR DET!
Häromdagen var jag fett stark och vågade tömma gödselkärran ut på stacken utan att Peter var med (kraftig puls, svettningar, torr i munnen) men vet ni? Då ser jag en råtta springa förbi. Alltså jag ser den inte, för den är inte där, men jag ser den ändå. Fattar ni? Jag tror jag behöver terapi. Och så behöver jag Anticimex. (Dom är på ingång. Dö, råttjävlar, dö!!!)
 
 
Kommer ni ihåg den asjobbiga och äckliga råttan Norpan i Dr Snuggles som alltid ställde till med ofog? Han verkar typ nästan charmig i jämförelse.

onsdag 14 januari 2015

Björkved


 
Det kommer förhoppningsvis att räcka i nästan två år. Visst blir man glad? Rent teoretiskt skulle vi kunna ta ved i vår egna skog, men efter Peters olycka har sånt blivit en hel del svårare. Då är det bra att man har goda grannar som ringer och frågar om man inte behöver lite kapad, klyvd björkved hemkört?

måndag 12 januari 2015

Hon slutar inte äta i första taget

 
Det är Prima förstås. :-) Det finns kanske inte så mycket att äta på, men det som finns, det tackar hon inte nej till. De andra går också och småbetar lite, men Prima, hon höjer aldrig blicken mot fjärran...

lördag 10 januari 2015

Livet på en pinne

 
Jag, Zodiac, soffan, bok, eld i kaminen, storm ute.

tisdag 6 januari 2015

9 saker du aldrig kommer höra mig säga

1. Snö - så hiiimla härligt! (Nej. Kallt, halt, jävligt)

2. Choklad? Nej tack. (Älskar choklad)

3. Om jag vinner 100 miljoner kommer jag ändå att fortsätta jobba. Jag skulle sakna jobbet annars. (Eh, nej. Jag skulle inte gå till jobbet om jag inte behövde pengarna)

4. Nejdå, det gör inget att din vrålande unge hällde ut en mugg cola på mina ben och skriker och vrålar och beter sig som ett jävla monster. Barn är ju barn. (Håll ordning på din förbannande unge för helvete. Jo, jag jobbar med barn och JUST DÄRFÖR vet jag att barn KAN uppföra sig/bete sig som folk)

5. Klart att män ska ha högre lön för samma arbete. Det förtjänar dom. (Nej, det förtjänar dom inte)

6. Det bekommer inte mig att folk luktar illa. Sånt märker inte jag. (Detta bekommer mig i allra högsta grad. Duscha eller stanna hemma)

7. Jag tycker att min övervikt är klädsam. (Nej det tycker jag inte)

8. Det är så synd om knarkare. (Nej. Någonstans har dom gjort ett val. Ett dåligt sådant, men ändå ett val.)

9. Råttor är helt ok att ha som sällskapsdjur. (Behövs kommentar på den? Nix)

söndag 4 januari 2015

Vissa gillar lera...

 
Jag som skall borsta bort den varje dag är inte riktigt lika glad....

torsdag 1 januari 2015

Lästa böcker 2014

Jag läser mycket. Varje år delger jag er några böcker som enligt mig varit extra minnesvärda av olika anledningar. I år har jag valt ut sex guldkorn. Utan inbördes ordning:
 
En serie på tre böcker. Inte det mest lättlästa men fascinerande, minst sagt.
 

Jag har under året som gått läst alla böcker av Jonathan Tropper som finns utgivna på svenska. Alla är bra. Tragik, komik, träffsäkert och nära...
 

Pether Markne är min husgud. Enough said.
 

Eller är det Stephen King som är min husgud? Han är i alla fall världens bästa författare. Under årets sista dagar har jag även läst hans senaste "Väckelse". Om du ännu inte gett mr King en chans så kan jag bara säga - din förlust.
 

Detta är en av få böcker som jag klarat av att lyssna på som ljudbok. Den har ett djup och en innerlighet och en sorg som är svår att värja sig mot. En fantastisk bok.
 

Denna bok är skriven av en palestinsk kvinna. Jag har tidigare läst böcker skrivna om samma händelser fast ur israeliskt perspektiv. Och det jag kan säga är att inget är varken svart eller vitt...
 
 
Andra böcker under året som jag helt kort kan rekommendera:
Det eviga folket är inte rädda - Shani Boianjiu
Stalker - Lars Kepler
Fågelburen - Lisa Jewell
Att inte vilja se - Jan Guillou
Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami
Korparna - Tomas Bannerhed