Böcker är bra saker

Idag skulle Saffe och jag ut på en trevlig liten skritt-tur off road, hade jag tänkt. Fel, visade det sig. Det var inte speciellt mycket skritt och särskilt trevligt var det inte heller... Det var småtrav, gå på tårna, kasta sig, slänga sig, fåna och fjanta sig. Det började nämligen bli MÖRKT och så BLÅSTE det, vem som helst kan ju bli rädd. Eller nåt. Sabla kuse. Imorgon är det hoppträning, vi får hoppas att det går bättre då. Förresten så fick Saffe nytt vintertäcke idag, det var faktiskt fint.

Men trots att hästar är underbara osv så tänkte jag nu skriva om något helt annat. Nämligen...: Stephen King. Vart får denne man allt ifrån?!? Det är ju skrämmande bara att tänka på det.
Jag har läst väldigt många av SK:s böcker, och jag kan nog säga att jag fullkomligt ÄLSKAR 85 % och gillar de andra procenten rätt mycket oxå. De är lixom sådär härligt psykologiskt äckliga så att man inte vill sätta ner fötterna på golvet bredvid sängen utan att lysa med ficklampa först. :-)
Just nu läser jag en av de senaste, "Liseys berättelse" Sjukt konstigt och sjukt svår att lägga ifrån sig = UNDERBAR på ett ganska obscent vis...
Tänkte helt kort ge dig lite Stephen King-tips (obs, inte recensioner, bara tips):

* Pestens tid. VANSINNIGT bra.
* Sömnlös. Om möjligt ÄNNU VANSINNIGARE bra. (Eller hur man nu säger)
* Christine. Skruvad på ett sätt som jag inte blev rädd för men ändå gillade.
* Det. De flesta brukar känna till denna, hehe...
* Den gröna Milen. Lite annorlunda mot hans andra tycker jag, men MKT bra.
* Jurtjyrkogården. Låt inte filmen avskräcka dig, boken är BRA.
* Varsel. Samma här. Säga vad man vill om Jack Nicholson, men han gör den faktiskt inte rättvisa...
* Flickan som älskade Tom Gordon. Söt på nåt vrickat sätt.
* Duma Key. Gjorde att jag inte var hungrig på ett tag. Bara det :-)
* Det mörka tornet. Dettta är en serie som jag bara läst 3 böcker i än så länge, men det bådar gott...
* Talismanen. Ah, I loved denna.

Ja, jag har läst många fler, men om jag känner er mesar rätt så kommer ni ändå inte att läsa dem ;-) För ja, dom ÄR läskiga utan bara fan. På ett psykologiskt, härligt obscent sätt, som sagt. Du kan bli rädd för ditt eget smyckeskrin, för vem vet, det kanske är en blodbol... (Läs Liseys berättelse så fattar du det där sista)

.