torsdag 29 november 2012

Ett liv på landet

Jag älskar verkligen att bo på landet. Vår lilla gård, stallet, trädgården, hagarna... Men det finns några återkommande sysslor som jag gärna hade varit utan.

GRÄSKLIPPNING. Ändå det minst tråkiga av de saker jag tänkte ta upp här idag, men ändå inte speciellt kul. Det blir jättefint, jadå i tre dagar ungefär. Det doftar underbart, jadå i två timmar max. Sen måste man kantklippa oxå, annars ser det nästan värre ut än innan man klippte...


KLYVA VED. Enformigt, jobbigt, tråkigt... Och som sagt återkommande. Inte speciellt svårt eller utmanande för sinnet. Jodå, det är underbart att ha ved när det blir vinter. Och jodå, man blir varm av samma ved flera gånger. Haha, jättekul.



RÄFSA LÖV. Åh HerreMinGud så tråkigt det är. Och av nån anledning så börjar det nästan alltid att blåsa när man fått ihop en hög...


SNÖSKOTTNING. Detta är faktiskt det enda av dessa göromål som gör mig förbannad. Jag kan inte riktigt säga varför, för detta är ju styrketräning i allra högsta grad, men jag blir så jävla ARG av att skotta snö. Och det tar ju aldrig slut känns det som...


Visst finns det positiva saker med allt. Träning. Man får vara ute och andas frisk luft. Man får göra saker tillsammans med sin sambo (oftast samarbetar vi kring dessa göromål.) Det blir fint. Man kan planera annat samtidigt, jobb typ. Men det jag ville säga var alltså detta: Vill någon komma hit och göra respektive sak på respektive säsong så bjuder jag på kaffe. Och kaka. :-)

måndag 26 november 2012

Överbyggd?

Har Saffe blivit lite överbyggd på äldre dar?


Nej, han har spikmatta på rumpan...

söndag 25 november 2012

Lady Spring


Den här ponnyn hette Lady Spring, och hon var min i många år.

Hon var en korsning russ-arab, har ingen riktig koll på ponnyraser längre, men jag tror att det är något liknande det som idag kallas "Svensk ridponny".

I vilket fall som helst så hade Lady inte haft nåt lätt liv. Det mest är ju förstås "hörsägen", dvs. saker som jag fått berättade för mig av tidigare ägare men som inte finns några bevis för. Men att hon var vanvårdad och utmärglad när ägaren innan mig barmhärtighetsköpte henne, det finns det bildbevis för. Jag kan säga att jag hade oxå barmhärtighetsköpt henne om det varit jag som sett henne...

Tur i oturen eller hur man skall säga så kunde ju av förklarliga skäl P inte provrida. Det var som sagt kanske tur för Lady var nämligen... hur skall vi säga... väldigt svårriden. Jag tackar härmed Lady för min goda ryttarbalans och min "orädsla" för bockningar och bakutsprång. (Däremot så stegrade hon sig ALDRIG så den rädslan finns tyvärr kvar) Hon hoppade hus och hon var aldrig aldrig rädd för något. Däremot så kunde man inte trava henne i skogen. Skritt på lång tygel gick bra, men tog du i tyglarna så var den ritten förstörd. Spring, hopp, fläng, kast, bock, you name it. (De sista åren jag red henne så hade dock min syster en travare vid namn Classe. Red jag två millimeter bakom hans svans så kunde vi trava. Ibland. Men INTE galoppera. Det var tvärkört) 

På ridbana = en dröm. Kunde allt, gjorde allt. Lärde mig så gott som allt jag kan idag. Gjorde jag inte rätt så gjorde inte Lady rätt. La jag fram handen innan hindret så stannade hon. (Tyvärr så lyckades hon inte bota mig fullt ut från den ovanan heller...) Blev det rätt så var det ett kvitto på att jag gjort rätt. Underbar, underbar att rida dressyr på.

I stallet var hon en godbit. Hon kunde tyvärr inte stå uppbunden för då fick hon panik, men en tvååring kunde sköta henne. (Rida henne oxå för den delen, med barn skulle hon överhuvudtaget inte komma på tanken att bråka) Hon var snäll och vänlig, nästan lite försynt. Lite ryggproblem hade hon, så periodvis tömkörde och longerade jag mycket = hon lärde mig det oxå.

Hon fick en avkomma hos mig. Vad jag vet så var det hennes enda. En hingst efter Orchis Cham (tror jag han hette, dont kill me om jag stavade fel) som blev döpt till Vilgot Stärnfall. Han blev såld till Tyresö, där jag hoppas att han ännu finns kvar. Han borde vara 17 år nu. Oj, vad tiden går fort!

Ladys sista tid i livet tillbringade hon som sällskapsdam hos en väninna till mig ute på södra Gotland. K märkte efter något år att Lady verkade trött och håglös, hade svårt att släppa vinterpälsen och så vidare. Veterinären kom ut och sa att innan nästa vinter borde vi avliva henne - hon var trött på livet och behövde få gå till den eviga vilan. Detta var åtta år sedan och Lady var då 26 år gammal. Vi lät henne somna in hemma och hon var så lugn, veterinären var så lugn och K och jag grät.

Även nu när jag sitter och skriver detta, som sagt mer än åtta år senare, så rinner tårarna nerför mina kinder. Lady var en sån fantastisk ponny, trots eller tack vare sina fel och brister. Jag kan inte säga att jag saknar henne varje dag eller ens tänker på henne varje dag, men hon finns i mitt hjärta.

Tack P för att du sålde henne åt mig.
Tack K för att du tog hand om henne åt mig så bra under hennes sista tid i livet.


fredag 23 november 2012

Say no more

Jag vet att jag inte är ensam om att längta efter dom här raringarna...



måndag 19 november 2012

Hästar till höger och vänster

Helt plötsligt, inom loppet av en vecka, har jag blivit erbjuden två hästar. Inte bråk-ponnyer, utan fina, hyfsat välutbildade dressyrhästar. Den ena kan jag få köpa, men får ta hem och prova, den andra skulle jag helt enkelt ha och rida tills jag hittade en jag ville köpa.

Jag tackade nej till båda. Med sorg i hjärtat. För egentligen så ville jag såklart ta hem båda. Men detta hör ju ihop med mitt förra inlägg såklart. TIDEN. Som inte finns.

Kanske till våren, när det inte är natt klockan 15.30. Om erbjudandena kvarstår...

Dessa två gentlemän kräver sitt och det vill jag inte tulla på.

lördag 17 november 2012

Jag har en dröm...

..och det är att kunna gå ner i arbetstid. Jag hinner inte med mitt "vanliga" liv.
I fredags hade jag semester, helt enkelt för att jag hade semesterdagar kvar att ta ut innan nyår.

Det var U N D E R B A R T. Fyradagarsvecka är da shit.

onsdag 14 november 2012

Lite svårt att jobba...


...när man har grabbarna grus till hjälp vid datorn...

måndag 12 november 2012

GGN


Vad är det som är så spännande?


Det här såklart!

lördag 10 november 2012

Att tävla dressyr

Förra lördagen tävlade Saffe och jag dressyr. Vi red LC:1 (som vanligt) och trots att jag p.g.a. vissa omständigheter som jag inte rådde över knappt hann rida fram så var Saffe MKT duktig. Jag sa när jag var klar "Detta kan mkt väl ha varit det sämsta dressyrprogram jag någosin ridit" men så visade det sig att det var det inte. 57,77 % skrapade vi ihop och det tyckte jag var toppen! Jag tänkte när jag red ut från banan att det var första gången jag skulle få under 50%, men ibland är man ju väldigt glad att man har fel... :-)

SÅ trött borde han inte vara, mest sur skulle jag tro för manen är inte så fin efter att ha varit knoppad...

fredag 2 november 2012

Vinst!

I lördags startade Madde i B-lopp och gissa vad? Hon vann!

Denna bild är förvisso flera år gammal - men det är dock Madde

Hon sprang 2160 meter (alltså 20 meter tillägg) på tiden 1:18,9. Annika Nährström körde som vanligt.

Jag tror i hemlighet att det gick sådär bra för att hon har mitt (och Saffes) Back-On-Track-täcke på sig varje natt...