måndag 27 februari 2012

Händelsen Med Råttan

Mhm, jaha. Givetvis kan inte Händelsen Med Råttan lämnas utanför bloggen. Ni som varit med mig ett tag vet vad sådana Händelser gör med min mentala hälsa.

Jag kan bara inleda med att säga såhär: Kommer någon till mig och säger"Helena, råttorna håller på att utrotas i världen" så blir min omedelbara respons "hur kan jag hjälpa till?" Och då menar jag INTE hjälpa till med att trygga artens jävla fortbestånd, utan då menar jag HUR KAN JAG FÅ DET ATT GÅ FORTARE! (Jag vet att det är ett osannolikt scenario med tanke på att det finns fyrtioelvatusen miljarder råttor, men man kan väl få drömma?)

Jag gillar alltså inte råttor. Inte möss heller, men dem kan jag ändå tolerera på ett annat sätt. (Dock inte om dom befinner sig i mitt hus.)

Nu var det iallafall såhär. Jag är helt fredligt ute och gör rent i stallet. Kärran blir full. Såhär långt allt som vanligt. Öppnar dörren för att gå ut på skitstacken och tömma kärran. Häng med här nu. För när jag öppnar dörren så promenerar det omkring en RÅTTA max en halvmeter från mina fötter!!!!! (Jag brukar inte använda fler än ett utropstecken i vanliga fall, tycker det är töntigt - så nu fattar ni upprördsgraden)
Råtthelvetet (det är alltså en råtta på riktigt, inte en mus) går runt och det är fråga om tiondels sekunder innan han kommer att anfalla, det VET jag, så jag gallskriker, slänger kärra och allt och springer, skenar, ut från stallet hysteriskt gråtande. Min man står på trappan och skall just gå in i huset. "Var det en stor?" frågar han. (Jag skall senare få veta varför han frågar just det) Jag svarar inte, har inte mental styrka nog, men Peter som har känt mig ett tag nu, fattar grejen och springer ut till bakdörren i stallet som står öppen och en kärra som ligger slängd och tre hästar som tänkte att om dörren var öppen så kunde dom väl lika gärna gå in? (Mitt i all min tårdränkta hysteri så ser jag hur Peter haltar när han springer och mitt hjärta slår så hårt (av skräck) av kärlek till denne man som trots sina elva titanspikar i höften springer för att hjälpa mig när jag är skräckslagen) Han ställer upp kärran så att hästarna inte kan komma in, springer efter en spade och försvinner ut genom bakdörren. Stänger den (Tack) Jag hör ett "klonk" sen ropar han och vill bli insläppt. Jag skall erkänna att jag tvekade, men litar så mycket på Peter att jag visste att han inte skulle ropa om inte faran var över. (Ni som undrar "vilken fara?" - er vill jag aldrig mer se eller prata med)
Råtthelvetet satt alltså kvar på gödselplattan ännu när Peter kom ut och han kunde slå den i skallen. Gissningsvis hade den smuttat lite på råttgiftet. Hjälper inte mig.  Iallafall - råttgift eller ej - RÅTTAN DÖD! HA HA! Jag är inte djurvän i alla lägen.

Att Peter frågade om storleken visade sig senare bero på att han VISSTE att det bodde en storråtta i gödselstacken. Han hade sett spår av den hela veckan. Han hade bara "glömt" säga det till mig. Hmpf.

(Och vet ni, sen på kvällen när Peter och jag varit i stan och ätiti middag - då körde jag över en råttjävel inne i stan! Haha igen)

Problemet är att nu väntar jag på repressalier från råttans jävla fru. Vet att hon sitter i sitt äckliga jävla bo nånstans och smider planer på hur hon skall kunna döda mig. Och problemet i problemet är att OM hon dyker upp så flyr jag. JAG vågar inte komma så nära  en råtta så att jag kan slå den i skallen med en spade, inte ens om den så är halvdöd av råttgift. Hoppas att Peter är hemma Om hon kommer.

söndag 26 februari 2012

Nu jäklar!

NU ÄR DET VÅR!

Saffe och jag såg snödroppar i grannens trädgård när vi var ute och red idag. Kanske finns det i vår egen trädgård oxå, men det var för mörkt att gå och kolla när jag var klar i stallet. Åh, vad livet känns mycket lättare!


Nu syns det kanske inte så bra på den här bilden, men det är iallafall Parodie med ett annat vårtecken - nämligen ett pansartjockt lager med lera över hela kroppen. Jaja... :-)

fredag 24 februari 2012

Katter är lite mysko ibland


Syns kanske inte så bra men det är iallafall Zodiac som hittat en ny favorit-sovplats. Givetvis på golvvärmen i badrummet (går inte att få dem därifrån under vinterhalvåret), men nu inne bakom badkaret. Verkar väldigt bekvämt.

torsdag 23 februari 2012

Barmark!

Att en grusväg kan göra nån så glad!


Eller rättare sagt OSS så glada!

Det är verkligen skönt med lite plusgrader så att grusvägarna blir "bara" och mjuka och trevliga. Saffe älskade känslan av fast mark under fötterna igen. Lite ljusare på kvällarna för varje vecka som går och man kan rida efter jobbet. Snart är vi i topptrim igen!

tisdag 21 februari 2012

R.I.P Omega Hebre

OMEGA HEBRE

* 1997-04-26
+ 2012-02-21



Natti, lilla Ompis....

måndag 20 februari 2012

Boots

Djupt besviken på mina nya boots....

Såhär satt dom efter 20 meter i snö

och såhär såg dom ut när vi kom hem :-(

torsdag 16 februari 2012

Ny karriär

Jag tänker emellanåt att jag skulle vilja göra något annat än att vara förskollärare. Helst vill jag vara hemmafru och miljonär, men haken där behöver jag väl knappast upplysa er om... Så det finns några andra alternativ. (Eller finns det verkligen det?)

* Hästskötare. Kan faktiskt helt ärligt inte komma på något bättre yrke. Hake: Dåligt betalt. Finns bara svartjobb lediga.

* Korrekturläsare. Hake: Antar att man måste utbilda sig och det orkar jag ej.

* Fotomodell. Hake: Flera stycken som jag ej vill tala om.

* Vinprovare. Hake: Jag skulle bli för full (eftersom jag tycker det är slösigt att spotta ut fina viner)


* Konsult. Hake: Jag vet inte riktigt vad folk skulle konsultera mig i för område men erkänn att det låter snyggt?

* Blomplockare. Hake: Tror inte man kan jobba som det....

Jag får fila vidare på detta.

onsdag 15 februari 2012

Smycken

Ibland kan det faktiskt vara ett problem att man har för mycket smycken. Hur skall man kunna välja?



De flesta har ju nån typ av minnen sammankopplade med sig. Köpt på resa - fått av vän/ släkting, ärvt....


Men man kan inte vara hur sentimental som helst heller. Ser du nåt du vill ha så lägg ett bud :-)

tisdag 14 februari 2012

Belinda kan om hon vill (vilket hon tyvärr inte vill)

Titta så vackert - jag och Belinda


Fint täcke som jag hoppas följer med hästen ;-)

Belinda är en envis häst. Hennes blivande matte (jag alltså) måste vara mycket, mycket sträng när hon skall rida. Annars tänker Belinda inte inte gå ett enda steg. Och trava kommer inte på fråga.

Men så en dag för några veckor sedan så blev Helena mycket, mycket arg (står om detta i ett tidigare inlägg tror jag) på Belinda när Belinda betedde sig som en tjurig gammal kärring, och detta Gav Resultat. Frågan man ställer sig är givetvis - varför blev jag inte arg tidigare?

Iallafall. Eftersom jag är en snäll och trevlig tjej (men hård - tro inget annat) så drev jag Belinda tills hon började gå helt enkelt. Mina ben var relativt möra ungefär fem minuter innan hon började gå, men skam den som ger sig. Och ja - jag erkänner: Hon fick ett par smällar med spöet oxå. Jag antar att den rara lilla hästen helt enkelt tröttnade på att stå stilla med den där irriterande saken på ryggen som kittlade henne i sidorna och gav med sig för att hon hade inget bättre för sig, typ.
Denna lilla uppgörelse har iallafall resulterat i att jag bara får driva så att benen nästan dör nu. Hon skrittar och travar på volt, ställd och med hyfsad form i både skritt och trav. Galopp avvaktar vi helt enkelt med för så mycket ork har jag inte i benen....
Nu fattas det ju en hel del kondition och styrka på lilla Belinda, så det är ju pass på ca. 15 min vi talar om, men sitt och driv med dina stackars skänklar allt vad du har i 15 min så kan vi snacka sen. Och man måste vara noga med tonläget för hon stannar gärna om man berömmer med fel röst. Ni som fattar, ni fattar, ni andra - nevermind.

Det roliga i hela denna historia med mig och Belinda är att om jag är stenhård - då är hon diamanthård. Hon viftar inte på öronen när man försöker sparka sig fri när hon har mosat upp en i boxväggen. Hon står bara där med öronen spetsade och tittar ut genom fönstret (kunde hon vissla hade hon gjort det) medans jag spottar och fräser och gormar och sparkar och viftar och slår för att komma loss. (Ni behöver inte bli oroliga - hon blir inte skadad. Man har nämligen väldigt lite kraft när en 600 kilos 170 cm hög envis kärring-häst mosar in en i boxväggen för allt vad hon är värd. Man har lixom inte så mycket syre i lungorna och inte så mycket utrymme att ta sats på) Det är väl samma sak där - hon släpper loss en när hon tröttnar.

Men det skall bli kul att få hem henne för trots allt - jag gillar henne riktigt mycket :-)

måndag 13 februari 2012

Alla hjärtans dag


Såna här fina kakor bakade jag och Peter till imorgon.

Vinterhästar

Nalle & Saffe

Kalium

Parodie Royale

Kalcium extrem närbild

Kalcium igen

lördag 11 februari 2012

Vinterklädd

Vackra Saffe klädd för ridtur


Jag lovar att ett ländtäcke över ryttarens ben är ovärderligt i denna istid som nu råder. Mitt heter tydligen "skritt-täcke" men Saffe och jag har både travat och galopperat (och bockat) med detta täcke på utan att det blev konstigheter.

Förutom detta så har vi reflexer:
- brösta (syns på bilden)
- benen på Saffe
- ett ländtäcke utanpå det andra som är flourecerande (eller vad det nu heter) och med reflexer
- hjälmen
- reflexväst
- stigbyglarna

Ser man inte oss är man blind.