torsdag 12 juni 2014

Man skulle kunna tro att jag har gröna fingrar

 
Denna underbart doftande ros brukar jag tjata om vartenda år :-) Jag fick skott från mamma som tagit skott från pappas farmors trädgård och jag planterade de små skotten utanför stallet. De blir större och större för varje år, med mer och mer blommor. De doftar som sagt underbart!
Igår kom en dam som bor lite längre upp längs landsvägen införbi. Hon hade sett mina gula rosor och tänkt "varje gång hon gått/ cyklat/ åkt förbi" att hon skulle gå in och be om ett skott. Jag sa att visst kunde hon få ett skott, skulle jag gräva upp ett med detsamma? Men nej, hon skulle återkomma i höst, det är tydligen då det är bäst att flytta rosor. Jaha... :-)

 
Denna växer i komposthögen. Säkert nåt ogräs men jag tycker den är superfin så den får stå kvar. Finns hur mycket som helst! Ogräs är jag ganska bra på att odla. Vill ni ha tips om kirskål så säg till.

 
Den här rosen blir nästan helt vit när den slår ut. Den är planterad på andra sidan stalldörren. (Gula till höger, ljusrosa/vita till vänster alltså) Denna ros doftar också alldeles ljuvligt. Den växte i två rangliga stammar mitt på gräsmattan när vi flyttade hit och Peter ville klippa ner dem. Jag var dock alldeles för hänförd av doften för att kunna tillåta något sådant så jag grävde upp och satt dem som sagt vid stallväggen. Där lever den och frodas och precis som den gula så blir den större och större och med fler och fler blommor varje år. 
 
Visst skulle man kunna tro att jag har gröna fingrar? :-)

Inga kommentarer: