Ni som varit lite observanta har naturligtvis inte missat att Långfredagen var dagen då Belinda skulle flytta till Kaungs. Och nu undrar ni förstås varför jag inte skrivit något om det.
Satmaran Belinda
Jo. Därför att. Belinda flyttade inte till Kaungs på Långfredagen. Och inte på Påskaftonen heller, eller någon annan dag hittills. Därför att Belinda ville inte det. Och om Belinda inte vill... Ja, ni fattar. Hon är ganska stor och tung och allmänt svårmanövrerad, så när hon inte kände för att gå på transporten, ja då gjorde hon helt enkelt inte det.
Långfredag: Peter och jag åker till Anna för att hämta hem Belinda. Belinda går fram till transporten, kastar ett öga på den och säger sen "Nej jag skulle inte tro det". Hon sätter upp en framhov på rampen, det är allt. Traggla traggla traggla, (Peter tappar tålamodet och sätter sig i bilen) Belinda börjar kasta sig och stegra sig och Helena börjar gråta. Två och en halv timme har gått.
Påskafton: Snöstorm. Surar allmänt (Trevlig middag på kvällen hos Hanna och Roger. Tur det- annars totalt värdelös dag)
Påskdagen: Jag åker till Anna för att lastträna. På två timmar kommer vi (jag och Belinda - all hjälp undanbedes vänligt men bestämt. Jag slår ihjäl den som försöker komma med "goda råd") så pass långt att framhovarna är inne i transporten och bakhovarna på rampen.
Annandag Påsk: Peter och jag åker till Anna för att lastträna. Plockar transporten "ren", dvs. ingen mellanvägg eller bom, Belinda går hela vägen in i transporten flera gånger. Vi slutar där för dagen. Nästa steg - att få Belinda att stanna kvar i transporten och inte backa ut med en gång igen.
Tja, så där är vi nu. Jag är SUR på Belinda för hon är inte det minsta rädd. Men men, kanske att vi kommit så långt att jag kan ta hem henne till nästa längre ledighet - om en månad.
Jag hatar att lastträna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar