Min travare

Det här är min travare Saphir Roy. Han är född 1996 och alltså 16 år. Jag har haft honom i snart 11 år. Det är länge.

När jag fick honom var han konvalecent efter en böjsensoperation. Han var även folkilsk :-)

På den här bilden är Saffe just urlastad ur transporten efter att vi har varit och tränat dressyr. Saffe är nämligen ridhäst. Han är fortfarande av RASEN Svenska varmblodig travare, men hans arbete och liv är som ridhäst, och har så varit sen den dag jag lastade honom på transporten för första gången och tog hem honom till sommarbetet i Sanda.

Saffe har, som alla hästar, sina svårigheter och sina ideér, men jag vill verkligen poängtera detta: Han är underbar. Tro mig, jag har varit arg på honom, trött på honom, besviken på honom och allt vad man nu kan vara, men allra oftast gör han mig glad, stolt och lycklig.

Han är inte längre folkilsk (även om han kan tänka sig att låtsas det ibland) och han är nog den mest arbetsvilliga häst jag haft. Han är aldrig, aldrig lat. Visst vill han slippa undan ibland, men om jag rannsakar mig själv så har jag kanske inte krävt lite för mycket av honom vid dessa tillfällen?

Han gör sitt bästa i alla lägen och vill alltid vara mig till lags.

Ja, han är travare. Nej, vi kommer aldrig att få 10 poäng på vår galopp. Men detta gör inte att jag älskar honom mindre. Tvärtom. Han är speciell och han är min.

Till människor som påstår att dom ALDRIG skulle vilja ha en travare vill jag säga två saker.

1) Nej, det är ju lite för svårt för vissa. Är man lat och vill ha mycket i sin ridning gratis så är travare inget för dig.

2) Du vet inte vad du missar.

Jag tycker inte att alla måste älska travare. Men jag har sagt det förr och jag säger det igen: Respektera för helvete att jag gör det!