På ett ställe i skogen där Saffe och jag brukar promenera omkring så har det ofta hänt att vi träffat på rådjur. Häromdagen ansåg vi (jag och Saffe alltså) att det var dags att ge sig ut på rådjusspaning igen, alldeles för länge sen sist. Döm av vår förvåning när det såg ut såhär i skohen där vi brukat trampa omkring:
Missförstå mig inte, jag förstår värdet av virke, ved och annat, jag vet värdet i skog, men det värker ändå lite i hjärtat... Bilden nedanför är ganska suddig, (Saffe gillade inte kalhygget och ville inte stå stilla) men såhär har det sett ut tidigare (Och ser ut alldeles intill men ack så mycket mindre yta för rådjuren):
Ingen mer rådjursspaning för oss här på ganska många år, förmodar jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar