Lugn och fin.

Lugn och fin är jag inte alltid. Ibland (ganska ofta) händer det att saker och ting inte går som jag har planerat. Vet inte om det hänt er nån gång, men med mig kan det då hända att jag Tappar Humöret. Mhm, jag vet, man kan inte tro det men så är det faktiskt. Ta till exempel i onsdags när vi skulle iväg på hoppträning. Jag KÖR FAST på gården. Vaihelvete? Jag har ju för fan VOLVO och det är typ 1 cm lera på gården. Alltså, bilar har en förbannad jävla uppgift och det är att RÖRA SIG! Ska det va så förbannat svårt? Ja HerreGud, lite upprörd blev jag allt. Men kom såklart loss till slut, vad trodde ni? Att jag var en mes som började gråta och stannade hemma? Nejnejnej.

Kanske skall berätta lite om hoppträningen oxå. Det blir väl roligt? Vi hoppade lite olika övningar med ganska långa vägar och allt gick ju bra och Saffe är ju eminent som vanligt. MEN sen händer det som icke får hända, Saffe får en bom på benet! Ajaj. Jag kan erkänna att det var mitt fel, men hallå... Föreställ er då följande:

Scenario ett:
Saffe blir lite mesig efter att ha fått en bom på benet. Jag tar då tag i saker och ting och rider kraftfullt och bestämt och leder in Saffe på den rätta vägen så vi kommer över fint och trevligt.

eller

Scenario 2:
Jag blir lite mesig efter att vi rivit ett hinder. Saffe tar då tag i saker som den modiga hopphäst han är och reder ut saker och ting på egen hand, jag behöver bara hänga med och så kommer vi över snyggt och trevligt.

Eh, nej. Inget av det hände tyvärr. Saffe blir SUPERMESIG och tänker inte nånsin mer hoppa en äcklig oxer för det är LIVSFARLIGT om en bom snuddar hans ben och det kan gå AV då. JAG blir supermesig och rider som ett pucko och säger med mitt kroppspråk typ "Saffe vill du inte hoppa så behöver du inte" Åh, vilket vinnande koncept! Inte. Erling får lägga ner de två oxrarna till kryss på typ 30 cm innan vi kommer över. Räcken är inga probs, dem kan vi hoppa. Ja jo men det kändes som att det gick bra i onsdags.

Torsdag - dags att köra in Ariel och Parodie till Skrubbs för övernattning, Ariel skall frysmärkas fredag. Vi har lasttränat, allt har gått sagolikt bra. Men nu är det ju på riktigt. Inte tänker hästarna gå på då inte. Nejnej. Efter mkt om och men och en hel del svordomar och hjälp av svåger och svägerska och en massa havre och en massa morötter så är Ariel ombord, Parodie får stanna hemma, Peter står i släpet vid A och jag kör. I ca 500 m så hoppar bilen så att jag håller på att köra över en fotgängare, sen blir allt stilla. Ariel lugnade sig, sådär bara. Ca 200 m innan vi var framme så bestämde hon sig dock för att lägga sig ner. Helt odramatiskt, blev väl trött, helt enkelt. När vi öppnade luckan reste hon sig och gick ut, inget mer med det. Och igår när hon skule hem igen efter frysmärkning (som gick bra) så gick hon på transporten och stod stilla hela vägen hem. Hästar är konstiga. (Det är iofs folk oxå men det är en helt annan sak)

Jag har oxå varit hos naprapat för första gången i mitt liv. Hon misshandlade mig kraftigt och jag hade inte ont innan men nu har jag det :-) Gerd säger ju att jag är sned och det höll Maria (naprapaten) med om så hon rätade helt enkelt ut mig. Skall på återbesök om en vecka. Har inte kunnat rida efter det för först fick jag inte rida på ett dygn och sen så har Saffe SKADAT sig. Mkt allvarligt (nej). Han har trampat sig så det KOM BLOD! = Saffe halt. Men nu har mamma Helena blåst och satt på plåster så imorgon är det nog bra igen. Ja HerreGud.

.