Möss och människor

Trauma. Hysteri. Mus på spisen. Panik.

.

Men om vi skall ta det från början? Såhär var det:

Onsdag morgon. Jag äter frukost vid datorn, går ner för att ställa ifrån mig disk, borsta tänderna etc. Sätter i kontakten till radion i köket, ser något i ögonvrån som rör sig.... Där det inte borde röra sig... Illskriker. Näradöden-upplevelse. Det sitter en jävla MUS på spisen och glor! Zodiac (katt) var med mig men han var ju nere på golvet och ser inte detta elände utan blir bara galet rädd av mitt skrikande och sätter av som en rem in i vardagsrummet med mig efter. Ringer till Peter från mobilen (bara detta en prestation, försök ringa med fucking jävla touch-screen när dina fingrar darrar värre än asplöv) och gråter hysteriskt. Peter lovar mig att musen nu har försvunnit från köket efter mitt skrikande. (Detta gör inte på något sätt lugn. För var i helaste helvete är den då nånstans?!?) Jag vågar mig ut i köket igen. Peter har FEL! Den lilla jäveln sitter där på min basker som låg på bänken bredvid spisen och ser allmänt lugn ut. Jag hysterisk igen. Försöker få katterna att hjälpa till men även dom är allmänt hysteriska efter mitt gråtande och hyperventilerande och allmänt sinnessjuka uppträdande. Dom tänker på INGA VILLKOR gå ut i köket om det är nåt läbbigt där! Jag försöker djupandas och få ett normalt röstläge när jag skall få ut katterna i köket så dom kan döda. Tar en stund. Katterna under bordet i matrummet och vägrar komma fram. Jag blir inte lugnare vartefter tiden går eftersom jag misstänker att musen sitter och planerar sin nästa stöt mot typ mina fötter eller nåt. Till slut får jag ut båda (!) katterna i rätt riktning och springer upp för trappan för TÄNK SJÄLVA om dom jagar mushelvetet åt mitt håll! Panik vid blotta tanken. Står uppe i sovrummet och gråter och försöker djupandas samtidigt (går ej bra) när jag hör hur katterna får nys på musen och typ river köket. Gör inget så länge den lilla fan är DÖD när jag kommer ner. Efter ca 10 minuters tystnad vågar jag mig ner (Med byxorna nerstuckna i strumporna och gummiband runt tröjärmarna) Båda katterna sitter i hallen och ser märkvärdiga ut och slickar sig runt munnen. "-Såja matte, det är fixat nu" Köket en krigszon men jag ser inga spår efter mus eller likdelar. Tänker inte spendera en sekund mer än nödvändigt i detta besudlade kök. Alltså kastar jag på mig kängor och jacka (efter att ha ruskat dem ordentligt så inga möss ligger på lur) och går ut i stallet och släpper ut hästar och åker sen till jobbet utan att ha borstat tänderna, tvättat mig eller borstat håret. Eftersom vi inte har nåt badrum för tillfället så görs ju allt sånt i köket. Fast alltså inte denna dag.

Kollegor är förstående. Jag börjar gråta när jag skall berätta vad som hänt. Är en mes.

Bilden av den jävla musen fastetsad på min näthinna. Skickar katterna i förväg varje gång jag måste sätta foten i köket. Peter har köpt sån där elektrisk mus-skrämmare och jag väljer att tro att den funkar så snart kan jag kanske slappna av i mitt eget hus igen. Har en katt med mig vart jag går. (Dom älskar uppmärksamheten)

.

Såhär i efterhand är jag faktiskt själv lite förvånad över mitt beteende. Har aldrig sett mig själv som en hysterika, men... Det är jag visst. Möss i stallet älskar jag absolut inte, men kan hantera. Detta kunde jag (minst sagt) INTE hantera. Må detta aldrig hända igen.

(Minns ni förresten historien med den galna storråttan som jagade mig? Om inte - kolla blogginlägg från januari eller februari nån gång....)

.

Jaja, nu måste vi lägga detta bakom oss. Och typ gå ut och skotta snö. Fast det är storm så det är nog ingen ide förresten.

.

En fråga till alla mina rid-kamrater där ute: Ni som inte har ett ridhus nästgårds, hur gör ni nu? Rider ni fast det är storm eller låter ni hästana "vila"? (som jag) Önskar att jag var mer Stålkvinna och red trots storm. Skit.

.