Nisse, eller Kalcium som han egentligen heter, har en förmåga att slappna av som vi alla kan vara avundsjuka på. Mer än en gång har jag varit tvungen att gå ut i hagen och peta på honom för att se om han lever. Om man ropar så hör han inte/ bryr han sig inte, viftar inte ens på öronen. Är man en bit ifrån så ser man ju inte om han andas, och med den otur som vi haft med våra hästar så är jag (kanske) lite nojig...
Det senaste är iallafall att sova på gödselstacken. Varmt och skönt, antagligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar