Idag har vi hopptävlat. Blå-vit CR-rosett med hem = vi är bäst. Eller iallafall Saffe. 80 cm var det och vi klarade oss runt på första rundan. Det var kanske inte den vackraste ritt världen skådat, men det var bra! :-)
Saffe kändes fin redan på framhoppningen, han var lugn och sansad och tog sig an hindrena trevligt. Inget fjams. Jag kunde alltså börja andas igen. Hoppade inte så jättemkt på framhoppningen, är lite osäker på hur mkt man bör hoppa, men han kändes så himla fin och varmt var det så det blev nog ganska lagom.
Inne på banan så uppförde han sig förträffligt. Tvekade lite på några hinder men jag drev (jo, faktiskt så gjorde jag det) och han stannade INTE. Däremot rätade jag inte upp mig nåt vidare, men jag kom iallafall ihåg nåt som jag skulle göra och det får man ju vara glad för. Saffe är så bra, även om jag råkar överge honom ibland så hoppar han ändå, han har blivit lite säkrare så. Duktig ponk.
Nu är han borstad, linimentad och lindad och går i hagen med bästisen (Nalle). Imorgon blir det promenad för dem båda och trädgårdsjobb för mig om vädret tillåter.
Stort tack till pappa som hjälpte mig idag när Peter inte kunde få ledigt.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar