Halvsmälta möss och fyspass

Häromdagen när jag kom hem till mitt hem efter att ha arbetat en hel dag med de underbara små änglarna på förskolan där jag arbetar, så väntade mig en ganska obehaglig överraskning. Nämligen musinälvor på köksmattan. Ähum. Tog tag i det med en gång och kastade mattan i tvätten, skällde lite på kattskrället som råkade vara närvarande, och trodde saken var ur världen. Inte då. Gick genom hallen, skulle in i vardagsrummet och göra eld i braskaminen (det var ca 14- inne) men hejdar mig på vägen. För vad ligger på tröskeln? Jo. Framdelen på en halvsmält, uppspydd mus och lite annat gott och mysigt som varit i kattmagen. Helvetes jävlar, var nog det mildaste jag tänkte. Det luktade... inte smultron. Och titta, där lite längre in, på mattan naturligtvis, låg andra halvan uppspydd. Förbannade jävla skit. Skällde på katterna lite till och talade om för dem att jag var MYCKET missnöjd och att dom aldrig mer skulle få sova i vår säng och lite andra såna hotelser, men dom förstod inte alls varför jag var så arg? Dom har väl aldrig i hela sina åtta år långa liv gjort något galet? Satt där med stora ögon och såg på när jag torkade kattspya och använde upp en halv flaska Ajax med citrondoft...
Sen kom jag på att jag kanske mitt i eländet skulle vara lite glad för:
1) Anledningen till att musen blev uppspydd var kanske att den hade ätit råttgift. Och då hade alternativet varit värre.
2) Jag var inte ett dugg godissugen längre.

Jaja, med halvsmälta muslik och sånt bortstädat så passade jag på att städa lite till, för Fredrik och Eileen skulle komma över, Eileen skulle få rida lite på Nalle. Hon hade ridit typ två gånger för 20 år sen, så vi ansåg att det var dags igen. Nalle uppförde sig naturligtvis exemplariskt och Eileen var jätteduktig, satt stadigt och rakt. (Se bildbevis)


Sen kom det snö. Ganska mycket snö. Höll på att inte komma av gårdsplanen igår när jag skulle till jobbet, men man har väl Volvo.
Longerade Saffe och Madde i snön på vallen igår och Madde var lite tokig men sen blev hon trött. Fantastisk kondis. Saffe jobbade på bra men vågade inte galoppera efter att han hade halkat lite en gång (Jag vill här betona LITE. Han hade faktiskt broddar men Saffe är en mes i vissa lägen)
Idag var Saffe och jag ute på en dryg timmes fyspass med galoppintervaller på en orörd järnväg :-) Vår järnväg är låååång (3 km) och den var som sagt orörd. Vi tyckte nog båda två att det var ganska mysigt. Problemet med att rida intervaller på Saffe är att han tycker vilan mellan varje intervall är för mesar... I sista intervallen var han uppe i 189 i puls men det märktes inte. (Puls innan ritt 32. Puls hemma efter 10 min skritt - 42)
Vi skulle gå förbi några kor och då troddde Saffe att han skulle dö. Hade varit intressant att veta pulsen då, men jag hade fullt sjå, liksom. När vi äntligen kom förbi och jag kunde använda ett öga till att kolla på pulsmätaren hade han 140... Suck. Jag lovade Saffe att om han nån gång blev uppäten av en ko så skulle jag upprätta en minneslund åt honom. Inte kul, som Viktor skulle ha sagt.

Omega har börjat fälla. Hon är lite fel ute men så kan det gå. Kaninpälsen ville inte sitta kvar, så igår fick vi lägga på henne ett extra täcke så inte fölet fryser. Hon är jättetjock nu, så söt är hon.

Imorgon är det Alla hjärtans Dag. Jag och mitt älsk (Peter) firar detta med att åka till Ikea.