Byta hobby?

Ikväll har jag varit så förbannad på Saffe som jag inte tror att jag har varit nån gång. Och tro mig, jag har varit ganska arg på honom under årens lopp... Men ikväll lyckades han skrämma mig lite, nåt som jag faktiskt inte tror har hänt förut.
Vi skulle ge oss ut på en mysig liten skrittrunda, det var ju hoppträning i onsdags och så långritt imorgon, så bara en lugn tur, lixom. Börjar ju bra såklart, sen får han syn på.... Kor. Ca 800 meter bort och på väg IFRÅN oss. Jaja, tänker jag, han slappnar väl av igen när han märker att dom inte kommer närmare. HAHA. Han fick ett sånt totalt psykbryt, jag var på väg av ett par gånger, och jag är ändå ganska van. Han var totalt okontaktbar i i 15 min, bara flaxade och studsade omkring på en åker (förlåt snälla bonden) som värsta psykopaten, det spelade ingen roll vad jag gjorde. När jag höll på att ramla av för tredje gången övergick rädslan i ilska och jag drämde till honom allt vad jag hade (ganska hårt för man blir stark när man är arg/rädd). Då blev han lite förvånad och stannade upp en millisekund så jag fick tillbaka balansen, sen var det fullt ös igen, men nu var jag som sagt mest förbannad. Trots detta så var Saffe den lilla älsklingen ÄNDÅ mest rädd för korna som nu inte ens syntes. Ja jävlar i helvete vad förbannad jag var. Jag fick till slut kontroll (någotsånär) och tvingade honom att gå fram och tillbaka på vägen tre gånger (i passage. Vi snackar dressyr högre skolan) och sen försökte vi fortsätta vår färd. HAHA fucking HA igen. Långt borta i fjärran fick Saffe syn på en liten kosvans och så var det kört igen. Hade jag haft möjlighet hade jag åkt till Farmek med en gång. Hoppade fram som en jävla groda på vägen och ner i diket och fram och tillbaka och upp och ner och ut och in. Frågade mig själv hur FAN jag tänkte när jag gav bort söta rara Lilja och behöll ett psykfall?!?
Fick till slut tillbaka liiiite kontroll igen och höll honom stenhårt på tygeln (han är oxå ganska stark när han sätter den sidan till) och spikrak på vägen. Med korna bakom oss började Saffe så smått att inse att hans matte kanske inte var 100 % nöjd med honom. Däremot hade han såklart ingen aaaaaaning om varför? Han som är så gullig?
Skitförbannad på det jävla stolpskottet till häst som jag var så bestämde jag mig för att vi INTE skulle gå hem, utan han skulle få gå några varv på tygeln på en åker eftersom han nu tydligen hade så förbannat med energi. Saffe sköter sig naturligtvis EXEMPLARISKT så jag blir tvungen att klappa honom fastän jag inte vill. Vi skrittar hem och allt är frid och fröjd.
Till saken hör att i början på veckan gick vi förbi just exakt samma koskrällen och dom stod ungefär 20 meter ifrån oss då men Saffe var inte rädd, nejdå, inte han inte, han har väl aldrig varit rädd för kor? Han är inte riktigt konsekvent.

Och i onsdags på hoppträningen - lysande. Det var svåra övningar men det gick så bra såååå och Saffe var världens bästa häst. Jag har lugnat ner mig lite nu, men om nån lägger ett bud så är det inte alls omöjligt att ni får köpa honom.
Ååååh, jag var sådär arg så jag nästan inte ens ville sköta om honom när vi kom tillbaka till stallet. Men det gjorde jag såklart. Borstade, klappade och smetade ben med Swede Clay. Och det skall han vara JÄVLIGT tacksam för!

Lilla Ariel är iallafall en som sköter sig bra. Hon är 130 cm i mankhöjd nu ungefär. Hon är 5 veckor. KOmmer bli en ståtlig tös det där, precis som sin mamma. Försöker att fixa med både henne och Parodie varje kväll, och att Ariel gillar det behöver ingen tveka om, och jag tror att även Parodie tycker det är ok. Blir nog hästar av dem där båda oxå vad det lider.

Nalle och Omega går på betet och blir inte magrare direkt. (Det blir däremot jag, förresten. Eller iallafall så hoppas jag det för jag cyklar upp till dem varje dag = 9 km) Det var SJUKT mkt flugor där uppe så dom fick på sina flughuvor idag fastän ingen av dem egentligen gillar dem. Men, som jag sa till Nalle; ni gillar inte ögoninflammation heller va?

Madde får nog ingen mat av Hasse. :-) Närå, skojar bara. Men vi var och hälsade på henne igår, och på den vecka som gått sen jag såg henne sist har hon förvandlats från tjockis till nåt som börjar likna tävlingshäst igen. Hoppas nu bara att hon springer oxå. Det kan ju vara lite si och så med det...

Mhm, dags att gå ut och ta in de två snälla hästarna samt psykopaten. Han skall få mat han oxå, jag lovar.

.