Ikväll var det hoppträning igen, Nalle och jag. Fick börja med att snabb-bada Nalle här hemma, han var nämligen grå. Ej vackert.
.
För att göra en lång och inte särskilt upplyftande historia kort så var Nalle sagolik och jag ganska usel. Han räddade situationen ungefär 150 gånger och styrde upp allt. Jag kan inte förstå varför det skall vara så svårt att
1) Räta upp sig
2) Hålla om med skänkeln
3) Inte släppa tyglarna
.
Låter det svårt? Inte? MEN DET ÄR DET! Förbannade jävla. I teorin - plättlätt. Sista rundan kändes det helt ok faktiskt, jag släppte på en oxer bara (Nalle redde ut situationen) men i övrigt vill jag nog inte påstå att det var en av mina bättre hopplektioner. :-/ Åtgärd: Sluta hoppträna. Haha, skojade bara. Klart jag inte ska, det är ju för det allra mesta sjukt kul, och det var det mellan varven idag oxå, jag blir bara lite trött på mig själv.
Nej, jag skall SITSTRÄNA. Tror att allt kommer bli såååå bra då. Rida antingen utan stigbyglar eller med korta läder och bara stååååå och svikta i knäna. (Kommer orka ca 45 sek skulle jag tro). Men skam den jävel som ger sig.
.
Nalle bockade efter ett hinder idag. Snacka om att jag blev förvånad! Det har nog aldrig hänt förut. Erling sa att det var bra (hmpf) för Nalle blev sur på mig för att jag red som en kratta och tryckte av honom massvis för tidigt. Då fick jag naturligtvis be Nalls om ursäkt. Vet inte om han godtog den, men han bockade iallafall inget mer.
.
Saffe var nära döden idag. Jag var mickit ypprörd. Det tog mig 25 min att få in hästsatan från hagen. Går precis så långt ifrån så att man inte får tag på honom, stannar så att man nästan, nästan har honom, och så iväg igen. Muta med socker och klöver hjälpte inte, det enda som hände var att de tre andra gick efter mig och trängdes. Havrehink hade säkert funkat men så lågt vägrade jag att sjunka. Och så, rätt som det är, stannar han. "Nu kan jag gå in". Muttra muttra. Och då skall man berömma och säga "duktig häst va fint att du stannade gullesöta du" när man helst vill vrida av örat eller nåt på honom. Sen har han kommit fram till mig i hagen typ sju gånger efter det idag, men inte just då när det var meningen, nejdå. Naturligtvis skötte han sig exemplariskt när jag väl fått tag i honom. (Saffe är lite som Peter. Man kan inte vara arg länge på honom)
.
Jaja, anyway. Trött blir man av semester. Roadtrip imorgon. Har förresten uppdaterat hemsidan lite, kika in väl. http://stallkaungs.cybersite.nu/
.
.
För att göra en lång och inte särskilt upplyftande historia kort så var Nalle sagolik och jag ganska usel. Han räddade situationen ungefär 150 gånger och styrde upp allt. Jag kan inte förstå varför det skall vara så svårt att
1) Räta upp sig
2) Hålla om med skänkeln
3) Inte släppa tyglarna
.
Låter det svårt? Inte? MEN DET ÄR DET! Förbannade jävla. I teorin - plättlätt. Sista rundan kändes det helt ok faktiskt, jag släppte på en oxer bara (Nalle redde ut situationen) men i övrigt vill jag nog inte påstå att det var en av mina bättre hopplektioner. :-/ Åtgärd: Sluta hoppträna. Haha, skojade bara. Klart jag inte ska, det är ju för det allra mesta sjukt kul, och det var det mellan varven idag oxå, jag blir bara lite trött på mig själv.
Nej, jag skall SITSTRÄNA. Tror att allt kommer bli såååå bra då. Rida antingen utan stigbyglar eller med korta läder och bara stååååå och svikta i knäna. (Kommer orka ca 45 sek skulle jag tro). Men skam den jävel som ger sig.
.
Nalle bockade efter ett hinder idag. Snacka om att jag blev förvånad! Det har nog aldrig hänt förut. Erling sa att det var bra (hmpf) för Nalle blev sur på mig för att jag red som en kratta och tryckte av honom massvis för tidigt. Då fick jag naturligtvis be Nalls om ursäkt. Vet inte om han godtog den, men han bockade iallafall inget mer.
.
Saffe var nära döden idag. Jag var mickit ypprörd. Det tog mig 25 min att få in hästsatan från hagen. Går precis så långt ifrån så att man inte får tag på honom, stannar så att man nästan, nästan har honom, och så iväg igen. Muta med socker och klöver hjälpte inte, det enda som hände var att de tre andra gick efter mig och trängdes. Havrehink hade säkert funkat men så lågt vägrade jag att sjunka. Och så, rätt som det är, stannar han. "Nu kan jag gå in". Muttra muttra. Och då skall man berömma och säga "duktig häst va fint att du stannade gullesöta du" när man helst vill vrida av örat eller nåt på honom. Sen har han kommit fram till mig i hagen typ sju gånger efter det idag, men inte just då när det var meningen, nejdå. Naturligtvis skötte han sig exemplariskt när jag väl fått tag i honom. (Saffe är lite som Peter. Man kan inte vara arg länge på honom)
.
Jaja, anyway. Trött blir man av semester. Roadtrip imorgon. Har förresten uppdaterat hemsidan lite, kika in väl. http://stallkaungs.cybersite.nu/
.
1 kommentar:
Ha, ha, ha... Att det ska va så djäkla svårt att rida, dressyr för mej men det är inte heller "plättlätt"... Sitsen, händerna, skänkel å ALLYT annat!!! Kämpa på! KRAM!
Skicka en kommentar