På ett sätt gillar jag att rida i regn. Jag känner mig stark och motiverad och seriös och ambitiös. "Kolla här - snacka om träningsmedveten tjej som inte bangar för lite regn!" Jag känner att jag verkligen gillar att träna, att göra framsteg och ge mig ut när det faktiskt är som motigast. Höra Saffe frusta regndroppar ur nosen och själv blinka bort dimman ur ögonfransarna. Känna Saffe lyfta lite extra på hovarna när vi travar fram genom en vattenpöl och känna leran stänka ner chapsen. Grusvägarna är mjuka och man kan trava och galoppera hur länge som helst!
Mascaran som man inte tvättat av sen jobbet rinner längs kinderna, lädertyglarna halkar mellan fingrarna. Man känner vätan genom ridbyxorna och tänker på urinvägsinfektionen som är ett faktum om man rider lite för länge. Fästingarna som anfaller i samlad trupp när man rider genom högt gräs, få ett skyfall i nacken när jag rider under en trädgren...
När jag tänker efter tror jag att jag gillar att rida i regn som mest när jag befinner mig inne i ett ridhus.
.
1 kommentar:
kunde inte sagt det bättre själv!!! :D KRAM!!!
Skicka en kommentar