Peter är "hemma"

Nu har äntligen Peter fått komma "hem" till Visby lasarett. Det är så skönt att ha honom närmare igen, så att jag kan få träffa honom varje dag. Han är mycket piggare nu, och har klarat en nedtrappning från 30 ml morfin /tim till 8 ml/tim utan större problem verkar det som. Han säger att nyckelbenet känns bättre och det är ju bra, för så snart det är läkt ordentligt kan han ju börja röra sig mer med gåbord och/ eller kryckor. Och när det har kommit igång så får jag nog snart hem honom hit till Dalhem :-)

Jag tänker inte ens försöka att bli sjukskriven nästa vecka. Jag tar två veckors semester nu och spenderar dem på sjukhuset med Peter helt enkelt. Jag har ganska många dagar sparade och en hel del komp, så jag kan ta ledigt senare när Peter mår bättre och är hemma.

Jag mår dessutom bättre nu. Gråter inte alls lika mycket nu när han är tillbaka närmare mig igen, och det är märkligt vad man vänjer sig snabbt. Ja, det är ensamt på kvällarna och ja, jag vill ha hem honom så fort det går, men visst har jag vant mig och kommit in i rutinen. Fixa stallet, rida, duscha, åka till sjukhuset... (Att jag har vant mig betyder dock som sagt inte att jag gillar det)

Nu skall jag gå ner och kolla på tv en liten stund och se om jag kan få katterna att komma in igen. Dom är så taskiga och vill inte sova inne vid mig på nätterna. nej, dom vill vara inne och sova på dagarna när jag är hos Peter. (Och idag hade dom sabla äcklen dessutom tagit in en död mus som dom satt och åt på hallgolvet när jag kom in från stallet. Jag har ju sagt till dem att det inte går att göra så när Peter inte är hemma! Men men, jag klarade det oxå. Man kan mer än man tror.)

.

.