Kom häromdagen att tänka på begreppet "fri vilja". Att fri vilja existerar, jo tack, det märker jag ungefär femtioelva gånger om dagen på jobbet, eller så fort jag försöker ta in Belinda från hagen. Den fria viljan existerar utan tvivel, men hur ofta får vi möjlighet att följa den?
Barnen på förskolan kommer inte till oss av fri vilja, de blir ditskjutsade av sina föräldrar. Förhoppningsvis så gillar dom att vara där, men fri vilja? Knappast. Trotsåldern har ni säkert hört talas om, det om något är väl ett sätt att testa hur långt man kan driva sin egen, fria vilja.
Går jag förresten till jobbet av fri vilja? Inte direkt. Hade det inte varit för att jag fick betalt hade jag knappast gått dit. Jo, jag gillar mitt jobb. Men jag gillar att vara ledig ännu mer.
Det beror såklart även på hur man ser på saker. Ja, det är min fria vilja som avgör att jag inte säger upp mig, byter jobb eller går på gatan. Jag väljer att jobba kvar. (För jag gillar som sagt mitt jobb bla bla bla)
Belinda då, eftersom jag nämnde henne tidigare. Det är inte direkt hennes fria vilja att gå med mig in från hagen. Hon kommer fram till mig och jag får sätta fast grimskaftet utan problem, men därifrån till att gå in till stallet... Jo, hon kommer in i stallet förr eller senare (tyvärr oftast senare), men inte av fri vilja - utan för att hon böjt sig för MIN vilja. Målet är alltså att få Belinda att tycka det är roligt och trevligt att gå med mig, och att hon därför går med av fri vilja.
Det är såklart kring hästarna som dessa tankar vandrar mest (som alla mina tankar). Saffe, min underbara Saffe, som faktiskt var ganska hemsk när jag fick honom, hur mycket har han förändrats av fri vilja? Hur mycket har jag tvingat honom? Åh, hemska tanke! Jag vill inte tvinga Saffe till något, jag vill att han skall göra det för att HAN vill!
I ärlighetens namn; jag tror att han nu för tiden gör det mesta av fri vilja. Hans vilja kanske är att vara mig till lags, och det är väl inte riktigt det jag är ute efter egentligen, men det får duga. Saffe är, och har egentligen hela tiden jag har haft honom varit- samarbetsvillig, ärlig och ambitiös. (Han var jävligt jobbigt i stallet och med lastningen, men i ridningen har han alltid fungerat) Han gör ALLTID så gott han kan. Gör han fel så har jag frågat fel eller visat fel. Är han ovillig så har han ont. (Jo, vi är osams ibland. Jag väljer (fri vilja ni vet) att bortse från det just nu bara)
Saffe väljer emellanåt att gå sin väg när jag kommer till hagen, för att sedan vända och komma emot mig. Lixom för att demonstrera sin fria vilja - "jag kommer nu för att jag vill det nu, inte nyss". Jag gillar det på nåt sätt. :-)
Ja, inget blogginlägg är väl egentligen komplett om man inte nämner käraste gamla Nalle oxå. :-) Han är en riktig goding som definitivt följer sin fria vilja mer och mer. "Nej nu vill jag trava och jag skiter i om du säger nej" Tempot på våra ridturer regleras helt och enbart av Nalle. Som tur är så orkar han inte trava så länge ;-)
Men men, det är ju så att jag tillåter Nalle att följa sin fria vilja. Jag sätter inte emot sådär enormt häftigt. Han är ju så gammal och söt!
Men en sista tanke; när följde Du din fria vilja fullt ut senast? Jag kan inte svara på den saken. Man kan ju alltid se saker ur olika synvinklar och man är alltid påverkad av olika saker. Så mitt svar är: jag vet faktiskt inte. Vilket är ditt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar