Efter ett bad och lite allmän själavård så slog jag mig ner vid tv:n där min kära sambo satt. Inom loppet av trettio sekunder var jag snudd på hysterisk. Han såg nämligen på partiledardebatt. Sån skit gör mig mörkrädd. (Och förbannad) Är det dom där jävla tomtarna som skall styra vårt land? Sann dagisnivå. Eller vänta, barnen på vår förskola är fan så mycket bättre på att diskutera och argumentera.
"- Han började!"
"- Om inte jag får som jag vill så blir jag faktiskt ARG!"
"- Om ni hade gjort som jag tyckt så hade allt blivit bra"
"- Allt är invandrarnas/ socialdemokraternas/ böndernas/ kvinnornas/moderaternas/ välj ett eget alternativ :s fel"
Vet ni, jag tycker det är pinsamt.
På en annan kanal var det Mästarnas Mästare. Inte mitt favoritprogram, men i jämförelse - halleluja! Peter frågade om jag hellre ville se Partiledar-skämtet. HAHAHA. Skulle inte tro det. Om man bortser från Debatt (Guds straff till människan) och Uppdrag Granskning (Oxå ett skit-program) så ser jag hellre vadsomhelst utom Partiledardebatt.
Jag skulle inte vilja kalla mig opolitisk. Jag bara hatar partiledardebatter som är skit-löjliga. Bara pajastning och i mina ögon egentligen ingen politik. Eller vänta... kanske det är just paj-kastning som ÄR politik?!
Och därför blev jag tvungen att skriva dagens andra blogg-inlägg. Utan ett ord om hästar. :-)
2 kommentarer:
Mästarnas mästare är riktigt bra. Konstigt att man bara älskar det. Mysigt programformat på något sätt.
Riktigt bra är väl att ta i. Men betydligt bättre än partiledardebatt ;-)
Skicka en kommentar